Var stiger Mount Aconcagua?

Beskrivning

Stiger till en höjd av 22.838 fot, Mt. Aconcagua är inte bara den högsta toppen i Sydamerika och södra och västra hemisfärerna, men det är också den näst högsta toppen bland världens sju toppmöten. Berget stiger i Mendoza-provinsen i västra centrala Argentina, och är en del av Andes bergskedja. De västra sluttningarna av berget stiger från Chiles kustnära lågland, medan toppmötet ligger bara 15 kilometer från gränsen mellan Chile och Argentina. Berget är avgränsat av Valle de las Vacas i norr och öst, och Valle de los Horcones sämre mot söder och väster. År 1983 bildades Aconcagua Provincial Park för att skydda berg och omgivande områdenas ekosystem.

Historisk roll

Namnet på Mt. Aconcagua anses ha utvecklats från Quechuan-namnet Ackon Cahuak, vilket betyder "Sentinel of Stone" på det språket. Mt. Aconcagua är en utdöd vulkan, med den sista vulkaniska aktiviteten där man trodde att det inträffat någon gång för omkring 9, 5 miljoner år sedan. Kollisionen av Nazca-plattan med den sydamerikanska plattan gav upphov till bergskedjan Andean, inklusive Mt. Aconcagua. Spår av Incan civilisation har upptäckts nära toppen av Mt. Aconcagua. 1985 upptäcktes det frusna liket av en sju år gammal inkanpojke av bergsklättrare som reser runt Aconcagua. Vetenskapliga studier utlöste därefter att pojken offrades som en del av en gammal inkanbarnoffersritual som kallas capacocha (vilket betyder kungligt eller högtidligt offer i Quecha), den 14 januari 1897, Mathias Zurbriggen, en schweizisk guide från en europeisk expedition till Andes led av Mathias Zurbriggen, blev den första personen att nå toppen av Mt. Aconcagua. Förutom Andesna blev Mathias Zurbriggen världsberömd som klättrare för att också göra många anmärkningsvärda stigningar i Himalaya, Alperna och Oceanien.

Modern Betydelse

Varje år besöker tusentals bergsklättrare, professionella klättrare och hobbyistvandrare Mt. Aconcagua med sikte på att utforska berget och klättra till toppmötet. Detta genererar betydande inkomster för denna del av Argentina genom turistsektorn. Berget är också riddled med glaciär, med Ventisquero Horcones Inferior, Ventisquero de las Vacas Sur och den polska glaciären är några av de framstående glaciärerna på och runt detta berg. Glaciärerna formar platsens hydrologi och är källan till vatten för floden Horcones, som i sin tur är en stor biflod av Salado-floden.

Livsmiljö

De fria temperaturer, dålig jord och låg nederbörd på Mt. Aconcagua kan inte stödja en hög nivå av biologisk mångfald. Den vegetation och vildmarken som klarar sig att leva i området anpassas till de hårda och torra klimatförhållandena. Växtskydd på mark är vanligtvis begränsat till buskmarker och öppna betesmarker, där dessa består av sådana växter som gult ved, gethorn, huecú och ichu. Mountain råttor, röda rävar och guanacos finns rikligt i denna torra habitat. Puma finns också i detta livsmiljö, och är en toppkarnivor i dessa ekosystem. Ett stort antal fåglar kan ses i Mt. Aconcagua eco-region också, inklusive condor, lila örn och agachona. Vattendragen i denna region är bebodda av ankor och sandpiprar.

Hot och tvister

För närvarande ackumulering av humant avfall på och runt Mt. Aconcagua är en orsak till stor oro för myndigheterna som hanterar bergets ekosystem. Varje år försöker tusentals klättrare att klättra upp i berget och, under deras uppstigning, lämnar deras utsöndring och annat avfall på berget. Bergets fria temperaturer förhindrar eller sänker nedbrytningen av naturligt avfall, vilket leder till årliga ackumuleringar av sådant avfall. Detta förstör inte bara bergets estetiska kvalitet utan förorenar också sina vattenkroppar, inklusive de glaciala sjöarna. Det andra stora hotet mot berget är klimatförändringar och global uppvärmning, vilket i synnerhet påverkar glaciärerna i regionen. Ökningen av temperaturer orsakar att de återvänder och därmed negativt påverkar bergsekosystemets hydrologi. Liksom många andra områden som ligger under berg och glaciärer hotar snabba snö och ismältningar att de först orsakar utbredd översvämning och, när de blir utarmade, allt vanligare torka därefter.