Vad är anarkismen?

Ordet "anarki" består av ordet "anarki" med suffixet "ism". Ordet "anarki" härstammar från "anarkos", ett grekiskt ord som betyder "utan myndighet", en politisk filosofi som förespråkar självstyrande samhällen baserat på frivilliga institutioner. Ofta kallad statslösa samhällen är anarkismen negativ mot tanken på staten, som håller den onödig, oönskad och skadlig.

I ett tillstånd är oppositionen central. I anarkismen medför detta emellertid hierarkisk organisation eller motsatta myndighet i de mänskliga relationerna. Anarkismen utvecklades i väst innan den spred sig genom ordet tidigt på 20-talet.

Vanligtvis anses anarki vara en vänster ideologi med mycket av anarkistisk ekonomi och juridisk filosofi som går emot auktoritära tolkningar av kommunism eller deltagande ekonomi. Istället för att erbjuda en fast doktrin från en viss syn flödar anarkismen och flyter som en filosofi.

Typer av anarkism

Det finns olika interdependenta typer och traditioner av anarkism som existerar. Tankskolan kan skilja sig från och stödja allt från kollektivism till individualism. Anarkismens stammar har ofta delats in i kategorierna individualistisk anarkism eller social anarkism. Båda tankskolorna har olika ursprung. Individualistisk anarkism betonar negativ frihet. I detta fall står en individualistisk anarkist emot statlig eller social kontroll över en individ, medan en socialanarkist tror på motsatt, att för att de ska kunna uppnå sin fulla potential behöver de samhället att uppfylla sina behov. Detta kallas positiv frihet.

Andra typer av anarkism kommer i kronologisk och teoretisk bemärkelse. Det finns de som skapades under 1800-talet och de som kom efter. Den förra är klassiska anarkistiska tankskolor medan de senare är postklassiska skolor. Utöver dessa fraktioner finns det filosofisk anarkism. Detta är en anarkistisk tankeskola som förkroppsligar en teoretisk position att staten inte har någon moralisk legitimitet om den inte accepterar revolutionens imperativ för att bli av med den.

Pioneer socialistiska och franska politiska författaren Pierre-Joseph Proudhon var den första personen som kallade sig en anarkist villigt. Han argumenterade, i hans kontroversiella Qu'est-ce que la propriete (vad är egendom) att äkta lagar i samhället hade inget att göra med auktoritet. Han förutsåg uppkomsten av naturlig social ordning och eventuell upplösning av auktoritet. Proudhon skiljer sig mellan ideala politiska möjligheter och praktisk styrning.

Ömsesidig anarkism är orolig för ömsesidighet, federation, frivilligt kontrakt, fri förening och kredit och valuta reform. Kollektismsanarkismen refererar däremot till revolutionär socialism. Kollektivistiska anarkister förespråkar kollektivt ägande och motsätter sig allt privat ägande av något produktionsmedel. Anarko-kommunism är en teori där pengar, marknader, stats och privat egendom avskaffas även om respekten för personlig egendom fortfarande behålls. I stället finns det gemensamt ägande av produktionsmedel, frivillig förening och deras förbrukning bygger på principen "från var och en enligt hans förmåga, till var och en enligt hans behov". Individualistisk anarkism har flera traditioner i sig, men alla betona på en individ och deras vilja över någon annan extern determinant.

Den gröna anarkismen (även kallad eko-anarkism) betonar miljöfrågor, anarkafinism kombinerar anarkism med feminism som betraktar patriarken som en manifestation av ofrivillig tvång, anarkopacifism avvisar våld i kampen för social förändring, och läran om en viss religion inspirerar religiös anarkism.